Till månen och tillbaka

Hej allesammans,

Yvonne här igen! Den långa mödosamma sommaren har äntligen nått till sitt slut. Personligen tycker jag att det har varit en fantastiskt sommar, men både Ove och dom stackars barnen har haft svårt för den pressande värmen. Många utav barnen har begränsats till insidan sjukhusväggarna större delen av sommaren, då dom inte klarat av att gå ut i värmen. Hörde här om dagen på nyheterna att det har varit den varmaste sommaren på över 260 år. Naturen mår verkligen bättre nu när det har regnat det senaste dagarna. Ni skulle sett min stackars trädgård i juli, alldeles brun och ful.

Därför är den svala augustimånaden väldigt välkommen. Förutom det svala vädret ser barnen fram emot vår årliga höst festival. Festivalen inspireras av höstens färger, med en massa god, dryck och live musik. Anledningen varför vi arrangerar festivalen är för att det är ett effektivt sett att samla in pengar till sjukhuset och barnen. Det är också ett jätte bra sätt att få ut information om våran organisation. Många av våra volontärer som vi har haft genom åren har först hört talas om oss på ett av våra events.

Barnen som inte är smitt känsliga får självklart gratis inträde med sina familjer och vänner till festival området. Det är ett väldigt barnvänligt event, fullt med lekar och attraktioner av olika slag.

Vi har redan kommit långt med förberedningen inför festivalen. Vi har fått flera lokala sponsorer, bland annat:  flera musiker som kommer spela, flera olika restauranger kommer ha matstånd på festivalområdet, vi har till och med fått två stycken trehjuliga elcyklar som kommer vara priser i en lottdragning.

Det kommer bli en rolig dag för så väl stora som små och har vi tur kan vi få in tillräckligt mycket pengar kommer vi kunna bjuda barnen på en överraskning. Då inget barn är den andra lik, har vi en mapp full med dom olika barnens största önskningar. Vissa saker går att fixa och vissa går inte. Kommer ihåg att en av ungarna bara hade en önskan, han ville ha en egen apa. Då detta är totalt olagligt fick vi hitta på en alternativlösning på detta. Han fick en resa till ett Zoo där personalen ställde med på en egen guidad tur runt zoo-området för han och hans familj. Han fick till och med klappa en apa. Det flesta av barnens drömmar går att uppfylla det krävs bara lite finess och kreativitet.

Livsgnista

Mitt namn är Yvonne och jag arbetar som aktivitetskoordinator, på för vår organisation. Basse är en stiftelse vars fokus ligger på att ge sjuka barn livsgnistan tillbaka. Barnens sjukdomar varierar men vad dom har gemensamt är att deras liv på något sätt har påverkats negativt på grund utav en sjukdom eller olycka. Våra mål är att dessa barn trots vad dom går igenom känner att dom har något värt att kämpa för. Vi sysslar med allt från att skicka clowner till sjukhus, till familjeutflykter helt anpassade efter det individuella barnen. Vi vill så gärna att trots att dom kanske måste spendera månader på sjukhus att dom hela tiden ska ha något att se fram emot. Det är som min mamma alltid sa när jag växte upp att inget läker sår bättre som kärlek och glädje. Nu är detta inte vetenskapligt bevisat, men det jag själv har fått se sedan jag började arbeta för stiftelsen verkar det som min mor kanske hade rätt trots allt.

Jag är aldrig ensam på stiftelsen, det finns ett par till heltidsanställda och flera volontärer som alltid springer runt. Men ingen som sticker ut lika mycket som min fluffiga vän Ove som är en Bichon Frisé. Ove är en så kallad allergivänlig hund vilket är anledningen varför han får vara med på

kontoret. Det har gjorts flera studier som säger att man tydligt kan se tecken bland sjuka som fått chansen att vara runt djur, hur dom har fått tillbaka sin gnista. Jag vet inte om ni kan ha sett klippet på sociala medier som spreds för ett tag sedan, när man ser ett gäng pensionärer omringade av små gula kycklingar och hur dom skiner upp allihop när dom får den gula lilla dunbollen i deras händer. Så det är syftet med att Ove är här är för att underhålla och sprida glädje bland barnen.

Ove är i grund och botten min egna hund som jag adopterade för 4-5 år sedan när jag var ute och reste. Jag hittade honom loppbiten och benig, på en gata i en liten Fransk by. Nu har han verkligen inte problem med varken loppor eller undervikt. Nu maler han i sig mat, så det ser ut som att han inte har sett mat förut. Han börjar till och med bli lite överviktig så blev tvungen att köpa en äta sakta matskål för att få honom att lugna ner sig lite, vilket jag hoppas kommer hjälpa.